Terese Cristiansson
Den rosa glittriga mössan med fjärilar ligger på en byrå. Den är Angelinas, 1.
Hon och hennes mamma Juliya, 24, delar hus med sex unga singelmammor och deras bebisar.
Utanför huset står det sju barnvagnar på rad under ett plåttak. I köket står flera skålar med nykokt barnmat och längs väggarna står ett gäng barnstolar. Ingen av kvinnorna har lyckats fly kriget med sina egna tillhörigheter men ändå lyckats göra huset familjärt. För tillfället är de sju mammorna och bebisarna en familj. De skyddar varandra mot ensamheten och utsattheten för unga kvinnor som lever i kriget.
På andra våningen, i första rummet till höger, sitter Anna, 18, och håller sin dotter Amina, tre månader. Rufsiga Amina tittar nyfiket på oss. Anna hissar henne upp och ned ett par gånger för att få henne att skratta.
– Jag har bott här sedan jag fick Amina. Då orkade jag inte bo mitt bland beskjutningarna längre och en läkare berättade om det här huset för singelmammor, säger Anna.
Anna är, precis som de flesta mammorna i huset, ensam. Barnets pappa kan inte hjälpa till och sedan kriget började fungerar få sociala nät i Donetskregionen. Inga pensioner eller föräldrapengar betalas ut. Under en period lyckades Anna ha en egen lägenhet men när kriget intensifierades i hennes område gick rutorna sönder. Efter det tvingades hon bo i källaren, eller skyddsrummet, under stora delar av hennes graviditet.
– Vi bombades nästan varje dag. Till och med sjukhuset som jag gick till bombades och stängdes, säger hon.
Ibland fanns det nästan inget syre kvar i skyddsrummet och hon är orolig att det påverkat Amina.
Vi bombades nästan varje dag
– Hon var lite svag i början men nu verkar hon må bra, säger hon.
En dag när bombningarna var särskilt hårda satt hon i skyddsrummet och väntade på att hennes farmor och mamma skulle komma dit.
– Farmor kom, men inte mamma. Hon dog på vägen, hennes hjärta gav upp. Hon orkade inte med kriget, säger Anna.
När begravningen skedde kunde Anna inte vara med. Striderna var så hårda att hennes släktingar var rädda att det skulle vara farligt för graviditeten.
– Jag har fortfarande inte varit vid graven. Det är okej, men jag önskar jag hade hunnit berätta att jag var gravid, säger Anna.
Amina börjar röra sig oroligt och vill inte sitta stilla längre. Anna tar upp henne i famnen och försöker lugna henne. Hon säger att hon har haft tur som fått en plats i huset. Annars hade Anna kanske tvingats lämna bort Amina.
– Men om man blir gravid under krig och vill behålla sitt barn, då vill man verkligen ha barn, säger Anna.
Jag blev jätteglad för jag har ingen som kan hjälpa mig och jag förstod att jag inte skulle klara det själv
I andra sidan om rummet grabbar Angelina, 1, tag i en barnbok ”Sagohuset” som ligger på sängen.
– Hon älskar böcker, säger hennes mamma Juliya och ler kärleksfullt.
Juliya är föräldralös och har vuxit upp på olika barn- och fosterhem. När hon blev gravid och barnets pappa inte ville delta var hon helt ensam. Efter ett tag var hennes arbete som målare för tungt och hon var tvungen att läggas in på sjukhus. Hennes dotter föddes lite för tidigt och då berättade läkarna om att hon kunde få hjälp och bo i ett hus med andra singelmammor.
– Jag blev jätteglad för jag har ingen som kan hjälpa mig och jag förstod att jag inte skulle klara det själv, säger Juliya.
Hon berättar att området där mammorna bor har varit under beskjutning flera gånger.
– Vi blev jätterädda och sprang ned i källaren som vi använder som skyddsrum. Barnen bara grät och grät, säger Juliya.
Till slut blev Angelina så hungrig att hon var tvungen att ta sig upp till köket och hämta mat.
– Det var hemskt, jag vill bara att det här ska ta slut.
Hon berättar att hon aldrig registrerats ordentligt eftersom hon är föräldralös, därför är det svårt för henne att lämna Donetsk. Hon har inga dokument.
– Jag är fast här med Angelina tills kriget är över, säger hon.
Se en tv-intervju med Anna här.
I sängen vid sidan om sover Julia, 22, och hennes dotter Maria, 1. Hon nickar igenkännande. Hon har varit i huset längst.
– Under en period fick vi evakueras härifrån eftersom bombningarna var för farliga. Jag tror vi bodde på två andra platser under några månader. En singelmamma hade två tvillingar, fyra barn. Det var väldigt svårt för henne att klara stressen.
Vi är som en familj här och tar hand om varandra
Julia är gift men när hennes man förstod att hon var gravid stack han. Och eftersom föräldrarna är döda och hon vuxit upp på barnhem flyttade hon in tillsammans med de andra mammorna.
– Det är skönt att vara tillsammans. Vi är som en familj här och tar hand om varandra och hjälper till med varandras barn.
Hon säger att stressen från kriget märks tydligt bland mammorna. För henne och flera av de andra är det svårt att amma.
– Jag kunde inte amma alls, säger hon och skakar på huvudet.
Sedan fem månader har även hennes lillasyster Svetlana, 22, flyttat in i huset. Hon blev gravid ett år efter Julia och lämnades också ensam.
– Först bodde jag i ett område som bombades hela tiden och jag fick bo i skyddsrummet. Men sen lyckades jag få ett jobb på Krimhalvön några månader. Sedan hjälpte min syster mig hit. Det är skönt, för jag trodde inte att jag ens skulle överleva om jag bodde här. Men här är jag trygg.
Julia säger också att det är skönt att de båda systrarna kan vara tillsammans.
– Vi har vuxit upp tillsammans på olika fosterhem och det känns skönt att Svetlana och hennes son är nära igen.
Föreståndaren i huset, Tatiana Nosach, säger att kriget påverkar många mammor. Antalet för tidigt födda barn och problem med just amning tros ha ökat men det finns ingen statistik.
– Men det är klart att stressen ökar om man bor i ett skyddsrum under hela sin graviditet, säger hon.
Hon berättar att det viktigaste med att skapa ett hem för singelmammor är att ge dem chansen att behålla sina barn. Enligt henne kunde upp mot 100 barn överges årligen på sjukhuset i Donetsk men det har sjunkit rejält sedan kvinnorna har en möjlighet att behålla dem.
Det huset blev väldigt bombat och fick evakueras i december
– De kan bo här 1,5 år och på den tiden hinner de fundera och planera för framtiden.
Men före kriget fanns ett hus till. Där bodde tio unga kvinnor med sina bebisar. Precis som tjejerna i huset vi befinner oss i, var majoriteten av flickorna föräldralösa och utan pojkvän.
– Det huset blev väldigt bombat och fick evakueras i december. Det kändes tråkigt men vi kunde inget göra. Flickorna har fått hjälp på den ukrainska sidan, säger hon.
Enligt henne klarar sig flickorna tack vara snälla Donetskbor.
– De kommer hit med mat och kläder. De vet att singelmammor är väldigt utsatta här, säger Tatiana Nosach.
Tatiana hjälper singelmammor i Donetsk – se tv-intervjun med henne
De flesta av flickorna har liknande bakgrund men även en del unga änkor eller soldatfruar bor i huset. Just nu bor Lena, 25, med sin son Nikita, en månad, i ett av rummen.
Hon är den enda som har familjebilder på sängbordet. På en av bilderna sitter hennes man på en pansarvagn.
– Han slåss tillsammans med rebellerna från Donetsk och vi ses inte ofta, säger hon.
Hon har redan en son men han är just nu hos sin farmor och hon ska bo med den nyfödda pojken i singelmammornas hus i Donetsk.
– Det är för tungt för mig att vara ensam med två barn, här har jag stöd av de andra mammorna och kan få avlastning eller avlasta dem, säger hon.
Många av flickorna har olika bakgrund och olika tankar om vad som är bäst för Donetsk. En del vill att Donetsk ska tillhöra Ryssland, andra Ukraina och några att det ska bli självständigt. Men de undviker att diskutera politik eftersom de behöver varandra just nu i livet.
Jag hoppas det blir fred men jag förstår ju att det kommer ta lång tid
Juliya säger att allt hon vill är att hon och Angelina ska få sina papper och ha möjligheten att resa.
– Jag kommer bo kvar här så länge det går, men om några månader måste jag lämna huset och då måste jag ha en annan lösning, säger hon med oro i rösten.
Anna och Amina kan bo kvar mer än ett år. Anna är inte orolig för framtiden ännu.
– Jag fortsätter försöka att studera under tiden jag bor här. Jag hoppas det blir fred men jag förstår ju att det kommer ta lång tid, säger Anna.
Just nu är det vapenvila mellan de proryska rebellerna i Donetsk och den ukrainska militären. Men den bryts ideligen. I natt hördes hårda explosioner runt om i staden, även runt området där singelmammorna bor.